Hanna i öppen intervju om sin psykiska ohälsa: ”Var rädd för mig själv"

Hultsfredtjejen Hanna Hartvig berättar tidigt att man kan må dåligt även om man inte kommer från tragiska händelser då hon menar att allt alltid har varit bra för hennes del.

Men faktum är att hon började må dåligt för sex år sedan, som antagligen var en följd av dåligt självförtroende, och det har förföljt henne genom de senaste åren.

– Jag har alltid haft det jättebra och då blir folk förvånade över varför jag mår dåligt. När man får sådana frågor står man där ganska handfallen och får dåligt samvete. Varför mår jag dåligt? Folk, som börjar må dåligt utan någon speciell händelse, tenderar att gömma sitt mående för att de inte vågar säga något. Jag gjorde det men det är jätteokej att må dåligt även om man kommer från en jättebra bakgrund, säger Hanna Hartvig. 

"Fick ändra på utsidan"

Problemen började i slutet av årskurs nio på Albäcksskolan i Hultsfred då hon drabbades av ordentlig ångest som gav sig uttryck i att hon inte trivdes med sig själv och hade för höga krav. 

– Jag tyckte inte att jag var tillräckligt rolig, smart eller fin. Jag kunde inte bli roligare och ändra på vem jag är så jag fick ändra på utsidan. Det var då jag började gå ner i vikt och det blev början på min första ätstörning, säger Hanna Hartvig. 

Hon hade så långt ett hälsosamt liv med en bra kombination av mat och träning men det ledde till att hon åt mindre och tränade mer. Det gick nedför och hon kom djupare och djupare ner i mörkret under gymnasietiden. 

– Jag kunde till exempel äta en frukt på en dag och träna tre gånger. Till slut blev man rädd för alla saker som kunde göra att man gick upp i vikt. Efter krav från familjen fick jag ett kost- och träningsschema från en personlig tränare men att ge en ätstörd person, som äter 300 kalorier om dagen, ett kostschema på typ 2 000 kalorier gick inte så bra, säger Hartvig. 

"Var rädd för mig själv"

Under den sista gymnasietiden intalades personer i hennes närhet att hon mådde bra och hon flyttade efter studenten, hösten 2016, till London för att jobba som au pair. 

– Jag övertalade mig själv om att jag mådde bättre och var hälsosam, det höll inte. Jag levde i förnekelse till den grad att det inte gick längre. Jag orkade inte skjutsa barnen till skolan eller laga mat. Det gick över till bulimi så jag var helt utmattad och åkte hem i förtid, säger hon. 

Efter 2017 års sommar i Hultsfred flyttade hon till Göteborg för att studera till dietist. Här började det gå dåligt ordentligt. 

– Det blev för mycket igen. Jag slutade äta, tränade för mycket och hade alldeles för mycket ångest. Jag fick åka till sjukhuset med panikattacker flera gånger. Jag fick vård och antidepressiv medicin utskriven, säger hon och fortsätter: 

– Jag var ganska rädd för mig själv och hade ett självskadebeteende. När man har så pass mycket ångest så måste man få utlopp för det. Svårt att förklara varför man tar till det men det är så mycket smärta som man inte kan ta på. Det blir lättare om man får känna den på utsidan.

"Jag är absolut inte frisk"

Med de antidepressiva medicinera blev det en omställning i Hannas kropp som gjorde att hon kände sig väck och inte visste vad hon kunde göra med sig själv. 

Hon hoppade av dietistprogrammet efter ett och ett halvt år och började på socionomprogrammet i januari 2019. Ett halvår in i utbildningen blev hon sjukskriven och bor just hemma i Hultsfred för att komma ifatt med studierna. 

Hur mår du för tillfälligt?

– Dåligt, jag är absolut inte frisk. Jag har stora problem med ångest och diagnostiserad med depression och bulimi. Jag har fått en plats på ätstörningskliniken i höst. Det blir behandlingar för att jag ska lära mig att äta som en normal människa och jobba med ångesthantering. 

Hon tycker att det är svårt att förklara ångest för någon som inte lider eller har upplevt det.

– Ångestkänslan har flyttat in i min kropp och sagt att den ska vara kvar där. Ibland blir det för mycket att hantera. Det är så lätt att stänga in sig i ångesten. Det blir för jobbigt att gå ut för att man är för trött och orkar inte vara glad. 

"Når inte upp till perfektion"

Hanna Hartvig har tillsammans med vännen Marielle Jarlinius startat podden ”Vi lyfter” för att öka acceptansen och förståelsen kring psykisk ohälsa. 

– Man ska prata mer om att det är okej att må dåligt. Ingen som mår dåligt ska behöva känna sig ensam och även om det är skit att må dåligt så är det okej. Om jag pratar om det och lyfter frågan så kan det hjälpa någon att kliva fram på samma sätt som jag har gjort. 

Formar samhället människan till ett visst mående?

– Ja, definitivt. Man ska se ut på ett visst sätt och på helgerna ska man vara med sina kompisar, äta god brunch, dricka drinkar på kvällarna och ha de perfekta kläderna. Allt ska vara så himla bra, likt ett Instagram-flöde. Om man inte gör dessa saker och äter en torr macka till frukost så känner man sig misslyckad, man når inte upp till perfektion och tänker att det gör mig till en sämre människa. Så är det verkligen inte. 

"Varit svårt att prata framtid"

I ett av poddavsnitten berättade Hartvig sin egen historia. Samtidigt som det var jobbigt såg hon stora vinster med att kliva fram i rampljuset.

– Det fanns en motivation till att göra det och jag vet att det kan hjälpa till. Jag blir stolt över mig själv. Många har kontaktat mig och sagt att de mår dåligt, vilket är jättesorgligt.

Vad har du för tips till personer som har hamnat i samma situation som dig?

– Börjar man må dåligt och ser minsta tecken på att man inte räcker till och är missnöjd med vem man är så ska man prata med någon. Prata med en kompis, det är lika bra det. 

Hur ser du på framtiden?

– Det har varit ganska svårt för mig att prata framtid, jag har länge känt att jag inte har någon. Nu ser jag ljust på min framtid. Jag pluggar till socionom för att jag vill hjälpa människor som är i samma situation som mig. Jag kommer hjälpa folk, fortsätta med podden och se till att den växer och når ut till fler personer.