Annica Dehlin som driver Annicas medicinska fotvård i Hultsfred har fått tillgång till sin nya lokal på Storgatan 63. I ”WF-huset” som det kallas i folkmun.
– Jag känner att det kan bli bra här. Direkt efter branden fick jag erbjudanden om denna och en del andra lokaler, men landade i detta. Det kändes rätt om jag bara kan få till allt. Mycket för att det finns en ramp på baksidan sedan det var frisörsalong här, berättar Annica Dehlin där vi slagit oss ner bland målarpytsarna.
”Orkade inte ens tänka på det”
Det var ingen självklarhet att öppna verksamheten igen i en ny lokal. Definitivt inte, förstår man när man pratar med Annica.
Hon öppnade verksamheten så sent som i januari förra året och hade slitit hårt med utbildning, renovering och jobb vid sidan av för att få ihop sin försörjning och kunna satsa på sin dröm – att öppna medicinsk fotvård i Hultsfred.
– Direkt efter branden orkade jag inte ens tänka på det. Jag vet inte hur mycket tårar jag gråtit. Det var nu som först jag kände att jag fått rull på det, och så plötsligt slås benen undan.
Nu har hon ett datum
Men kraften och orken har kommit tillbaka. Likaså lusten och viljan att börja om.
– Nu har jag satt en deadline den 17 november, då måste jag vara klar att köra igång här, säger Annica Dehlin som jobbat inom nattpatrullen under tiden och för några veckor sedan fick hon tillstånd att bli ambulerande. Så nu kan hon vara ute på servicehusen, för att serva med fotvård.
– Det känns oerhört skönt. Jag har många kunder med ett jättestort behov av fotvård, det skär i mig när jag vet att jag inte kan hjälpa till.
Fått ett obeskrivligt stöd
Hon är sådan, mån om att hjälpa. Och för hennes egen del har just folks pepp varit avgörande för att vilja börja om.
– Det är faktiskt tack vare mina kunder, min familj, vänner och branschkollegor som jag orkat. Jag har fått telefonsamtal, SMS och kort. Det har varit avgörande, det som drivit mig.
Har du tänkt annorlunda kring något den här gången?
– Jag har sänkt mina krav. När jag skulle öppna förra gången kände jag att jag ville ha allt hundra procent. Nu känner jag mer att ”det måste bli bra i alla fall, det får gå”.
”Rosa soffan följer inte med”
Hon har beslutat gå ifrån det rosa temat och valt mer jordnära färger.
– Den rosa så omtalade soffan följer inte med, säger hon och skrattar. Den går inte att rädda.
Hon lyckades annars rädda en hel del, kanske mer än förväntat om hon ska vara ärlig. Hon fick tid på sig att plocka med sig saker efterhand den där ödesdigra dagen i början av augusti när det började brinna i Zaags-huset.
– Jag hade kunder och satt och jobbade när räddningstjänsten kom. Första tanken var ”vad är viktigast att rädda?” Till att börja med lät det positivt, de sa att ”med sanering kan du nog vara igång ganska snart”. Men då brann det ju bara i ena änden…
Men vi vet ju nu hur det gick, hela huset är skadat av eldens lågor och vatten.
– Jag tog med så mycket jag kunde, allt jag kunde bära därifrån. Men det blev stående utomhus ett tag och en del av det som kunde räddas blev ändå skadat främst av röken men också av vattnet, men försäkringsbolaget har varit jättebra.
”Hade kanske för höga förväntningar”
Men, det finns en sak som gör henne upprörd bara hon tänker på det, och det är den, enligt henne, helt uteblivna viljan från kommunen att hjälpa till.
– Jag hade förväntat mig som småföretagare att få stöttning av kommunen eftersom de gick ut med att man skulle stötta näringslivet. Men mina förväntningar var för höga, tillägger hon besviket.
Däremot vill hon lyfta fram inspektören på miljö- och byggnadsförvaltningen, som hon tycker skött det hela jättebra för att alla tillstånd och allt ska bli klart.
– Många har sagt det, att jag alltid är så förbannat envis. Det kanske har varit min räddning i det här läget. Det fanns stunder då jag tänkte ”jag gör inte det här en gång till”, men jag brinner ju för detta. Det ska bli så kul att öppna igen. Nu är jag på rätt sida om den här uppförsbacken.