– Vi fick ett otroligt gensvar. Folk ringde, de skickade SMS och PM, så vi har till och med startat en Facebookgrupp, ”discgolf Hultsfred borttappade discar”, som fått ett 90-tal medlemmar på bara fyra veckor, säger Deeija Törn samtidigt som hon assisterar särbon Anton Malmqvist som snart ska göra en ny dykinsats.
– Vi har alltid en uppe på land, ifall att det skulle hända något, skyndar sig Anton att tillägga.
Får man fade blir det vattenträff
Det finns särskilt ett hål på discgolfbanan i Hultsfreds Hembygdspark som gäckar spelarna – hål sex.
– Det går utmed sjön och avslutas som ute på en liten udde. Får man en fade eller kastar för långt hamnar discen i Hulingen eller Silverån, berättar Anton Malmqvist och tar på sig cyklopet.
Allt fick sin början
Det blev han snabbt varse för egen del, som den discgolfspelare han är. I synnerhet när han började kasta lite mer seriöst och fick upp lite distans på kasten.
Så han började dyka efter sina egna, bortkastade discar förra sommaren.
– Jag har alltid varit intresserad av att dyka, så jag tog med cyklop och simfötter för att börja leta efter mina egna discar.
Glada ägare
Det blev många fynd. På botten visade det sig ligga långt många fler än hans egna. Röda, blå, gula, billigare varianter och mer dyrbara som var saknade av ägarna.
– Så jag lade ut på Facebook att jag hittat discarna för att komma i kontakt med ägarna, säger Anton.
– Står det telefonnummer på, så ringer vi upp och säger att vi hittat dem, tillägger Deeija.
Engagerar hela familjen
I år har det här projektet vuxit sig långt mycket större än de någonsin kunde ana. Till att idag engagera hela familjen, där Deeija Törns barn Haley, Nelly och Zooey är flitiga discletare också.
– Det bara exploderade, nu dyker vi minst en gång i veckan. Vi hittade förstås flest discar i början, när ingen hade dykt tidigare. Men vi hittar alltid några, säger Anton.
”Kommer upp med ett jubel”
Anton dyker ner i det för dagen rätt kalla vattnet. Vädret har ju inte varit lika fint på sistone, men det avskräcker inte.
Ganska snabbt träffar han på en disc i Silverån och kommer upp med ett jubel. Tack vare hans undervattenskamera är den lyckade dykningen dokumenterad.
– Svåraste hålet skulle jag annars säga är hål nio, för där står det en stor ek, som väldigt många träffar och så studsar discen precis ner i ån. Men det hålet är så brutalt jobbigt att dyka vid som det ser ut just nu för det ligger ett stort träd precis i kanten.
– Jag har haft kontakt med kommunen, tillägger Deeija. De har varit väldigt, väldigt tillmötesgående och sagt att de ska bärga bort trädet. Då kan vi börja dyka där också.