De är eldsjälar och fantaster ut i fingerspetsarna herrarna Kennmark och Sandelius, det rådet det ingen tvekan om. Deras hjärtan klappar hårt för Silverdalenklubben IF Hebe.
– Ja, så är det, klubben har alltid betytt väldigt mycket för mig och gör fortfarande. Även om jag numera bor i Hultsfred så åker jag gärna hit och ser på fotboll. Senaste året har det kanske inte blivit lika mycket, utan jag följer gärna barnbarnsbarnen när de spelar i HFK och VIF, säger Jan Kennmark.
Tvingades sluta tidigt
Han och Leif Sandelius har ett liknande förflutet inom klubben. Båda tvingades ge upp spelarkarriären i tidig ålder på grund av knäproblem. Och båda gav sig då direkt in i rollen som lagledare och tränare istället.
– Jag var bara 21 år när jag slet sönder korsbandet, så det betydde mycket att få fortsätta vara kvar i gemenskapen. Hebe är alltid Hebe, säger Leif Sandelius.
Jan Kennmark fick inte heller många år som seniorspelare.
– Jag var 17 år när jag kom med i A-laget. Jag tvingades dock sluta 1966 vid 23 års ålder, då hade jag opererat båda knäna och tyckte inte att det var någon idé att fortsätta, berättar han när vi slagit oss ner i IF Hebes klubbstuga.
Deras andra hem
Det är egentligen ingen överdrift att kalla det ”deras andra hem”. Här har de spenderat mycket tid som aktiva på olika poster i styrelsen, Jan gick med 1967 och Leif 1987.
Det var Leif som tog över som ordförande efter Jan i slutet av 1990-talet, sedan har det bara varit något års uppehåll.
– När man väl kommit in kommer man aldrig ur, säger Leif och skrattar gott.
Vid senaste årsmötet lämnade han dock ifrån sig ordförandeskapet för att bli kassör istället, medan 79-årige Jan valt att, som han säger, trappa ner med ålderns rätt, så numera är han ”bara” revisor.
– Man måste se till att de sköter ekonomin. Det går åt med en sådan här kassör, säger han med glimten i ögat och ett härligt skratt utbrister kring bordet.
Har ni någon gång försökt uppskatta hur många timmar ni lagt på IF Hebe?
– Nej, det törs jag inte tänka på, säger Jan, men väldigt många är det.
Han blir tyst en stund och fortsätter.
– Egentligen kan jag undra hur familjen stod ut, jag var ju aldrig hemma. Under en period var jag aktiv i fotbollen i division fyra sommartid och bandyn i division ett vintertid, så säsongerna avlöste varandra. Jag räknade efter idag att det var åtta från Silverdalen som spelade i båda lagen. Det var en kull med Dan Fransson, Kjell-Åke Nilsson, Gunnar Enberg och Tommy Strangnefjord bland annat. Det är ju rent otroligt egentligen att så många var duktiga i både fotboll och bandy, som var riktigt stort här i Silverdalen under en tioårsperiod från början av 1970-talet, säger Kennmark och fortsätter:
– Jag minns en gång när det var 1 400 i publiken. När tåget kom stannade lokföraren, öppnade fönstret och undrade vad det stod i matchen. Det var tider det, säger han.
Fin utmärkelse
Det är för allt det fina och engagerade arbetet Jan Kennmark och Leif Sandelius nu ska uppmuntras med Svenska Fotbollförbundets förtjänsttecken i guld med blågult band som tilldelas person som tillhört förenings- och eller distriktsstyrelse under minst 25 år, och som utfört betydande arbete för fotbollidrotten.
– Klart att det känns hedrande och det är ingen tvekan än att åren räcker till för oss båda, säger Jan Kennmark, som de senaste sex åren även varit en del av den grupp som sköter vaktmästaruppdraget i sporthallen.
De befinner sig nu i Stockholm, där de ska uppvaktas på SvFF årsmöte i kväll som följs av bankett och matchen Sverige-Norge på Friends Arena.
– I år är det lite speciellt, på grund av pandemin ska förtjänsttecken för lång och trogen tid delas ut för de tre senaste åren, berättar förbundets värd Kicki Brottman Andersson. För 2022 handlar det om ett 35-tal medaljer till ideellt arbetande inom olika fotbollsföreningar i landet.
Vad tänker ni idag, när ni ser tillbaka på alla år?
– Det blir som en livsstil att vara aktiv i en förening, säger Leif Sandelius.
Jan Kennmark nickar instämmande.
– Jag tycker att det varit så jäkla roligt, föreningsarbetet har gett mig så mycket tillbaka, säger han.