"Det här ska inte behöva hända inom svensk LSS-omsorg. Och det ska definitivt inte behöva drabba min son eller någon annans barn", skriver Ingrid Sjöberg i sin insändare.
Foto: MostPhotos
Det här handlar inte bara om en enskild händelse inom omsorgen. Det handlar om hur människor inom LSS behandlas och om vilket ansvar kommunen faktiskt tar när personer med stora behov lämnas i deras händer. För mig är detta djupt personligt, eftersom det handlar om min son. Som förälder och god man är det oerhört tungt och smärtsamt att läsa att en person inom LSS-verksamhet har blivit inlåst på sitt rum nattetid.
LSS är en rättighetslag som ska garantera människor trygghet, självbestämmande, värdighet och goda levnadsvillkor. Då ska ingen människa behöva känna sig frihetsberövad i sitt eget hem för att verksamheten inte fungerar som den ska. Det som gör mig ännu mer bekymrad är att den bild som nu ges utåt inte stämmer överens med den verklighet som vi anhöriga och gode män upplever.
I artikeln beskrivs det som att man har bemannat upp med två vakna nattpersonal och infört lösningar för att säkra tryggheten. Men enligt den information jag har stämmer inte det idag. Två vakna nattpersonal fanns bara under en mycket kort period, ungefär första veckan. Därefter gick man tillbaka till en vaken natt och en jour. Något fungerande dörrlarm finns heller fortfarande inte på plats. Då blir det väldigt svårt att känna förtroende när kommunen samtidigt kommunicerar till allmänheten som om situationen redan är löst och under kontroll. Det här är människor som är helt beroende av att samhället fungerar och att lagen följs. Människor som ofta inte själva fullt ut kan föra sin egen talan. Därför blir det extra allvarligt när gränsen mellan skyddsåtgärder och begränsningsåtgärder verkar ha blivit så oklar att en person blir inlåst på sitt rum.
*
Jag tycker också att fokus hamnar fel när detta beskrivs som ett enskilt misstag som snabbt har rättats till. För mig väcker det betydligt större frågor kring ledning, ansvar, bemanning, kompetens och kontroll inom verksamheten. Hur länge har detta kunnat pågå? Hur har man kunnat hamna i en situation där sådana här åtgärder ens blir aktuella inom svensk LSS-omsorg?
Jag vill vara tydlig med att jag inte lägger skulden på personalen närmast brukarna. Många gör sitt yttersta under väldigt pressade förhållanden. Men ledningen kan inte prata om trygghet, kvalitet och rättssäkerhet samtidigt som verkligheten verkar se annorlunda ut bakom kulisserna.
Jag hoppas verkligen att IVO gör en ordentlig inspektion och granskar både rutiner, bemanning och hur sådana här beslut har kunnat fattas inom verksamheten. För när det handlar om människor inom LSS räcker det inte att säga i efterhand att man “tagit det på allvar”. Det måste finnas fungerande system från början som skyddar människors rättigheter, integritet och värdighet.
Det här ska inte behöva hända inom svensk LSS-omsorg. Och det ska definitivt inte behöva drabba min son eller någon annans barn.
Ingrid Sjöberg, mamma till brukaren som blev inlåst på sitt rum nattetid på ett LSS-boende i Hultsfreds kommun
LÄS ÄVEN: Kommunen låser in brukare på natten: "Bankar och vill ut"
LÄS ÄVEN: Socialchefens ord om åtgärden: ”Så får det absolut inte vara"