ABF är inte bara ett studieförbund. Det är en del av den svenska arbetarrörelsens historia och en grundpelare i den demokrati som byggts under mer än hundra år. Här har arbetare utbildat sig, fackliga företrädare vuxit fram och människor fått kunskap och mod att göra sina röster hörda.
När regeringen skär ned stödet till folkbildningen är det inte makthavarna som drabbas. Det är vanligt folk.
Det är undersköterskan som vill gå en studiecirkel efter jobbet. Det är industriarbetaren som vill utbilda sig fackligt. Det är den arbetslöse som söker gemenskap och nya kunskaper. Det är ungdomar som behöver en plats att mötas på. Och det är pensionärer som riskerar att bli sittande ensamma hemma när verksamheter försvinner.
*
Särskilt för äldre är ABF ofta mycket mer än kurser och föreläsningar. Det är en social mötesplats som bryter ensamhet och skapar sammanhang. I mindre kommuner som Hultsfred finns inte alltid många alternativ. När verksamheter centraliseras till större orter blir avstånden längre och deltagandet svårare. För många pensionärer innebär det att en viktig del av det sociala livet försvinner.
Samtidigt vet vi att ensamhet bland äldre är ett växande samhällsproblem. Då borde politiken stärka de verksamheter som bygger gemenskap och delaktighet, inte försvaga dem.
Det är därför vi måste tala klarspråk om vad som händer.
Nedskärningarna i folkbildningen är också en klassfråga.
Den som har gott om pengar kan köpa utbildningar, kulturupplevelser och nätverk på annat håll. Men arbetaren, pensionären, den arbetslöse eller den unga människan på landsbygden är ofta beroende av att det finns starka folkrörelser och öppna mötesplatser nära där man bor.
*
När ABF försvinner från mindre orter ökar klyftorna mellan stad och land. Samtidigt som regeringen säger sig värna hela Sverige blir resultatet att resurser och möjligheter koncentreras till större städer. Vi som bor i mindre kommuner får återigen höra att vi ska klara oss med mindre.
Men demokrati kan inte centraliseras.
Demokratin lever inte främst i riksdagens plenisal. Den lever i föreningslokalen, i studiecirkeln och i samtalen mellan människor som engagerar sig för sitt samhälle. Det är där framtidens fackliga företrädare, föreningsledare och samhällsdebattörer formas.
En stark folkbildning ger människor kunskap, självförtroende och makt att påverka. Därför har arbetarrörelsen alltid försvarat den. Och därför är det så allvarligt när den nu monteras ned.
*
Frågan handlar ytterst om vilket samhälle vi vill lämna efter oss.
Vill vi ha ett Sverige där människor möts, lär sig av varandra och engagerar sig tillsammans? Eller vill vi ha ett Sverige där dörr efter dörr stängs, där ensamheten växer och där möjligheterna att organisera sig blir färre?
För oss i Hultsfred är svaret självklart. Vi behöver fler mötesplatser, inte färre. Vi behöver mer folkbildning, inte mindre. Och vi behöver politiska beslut som stärker gemenskapen i hela landet, inte bara där befolkningsunderlaget är som störst.
När en ort förlorar sina mötesplatser förlorar den också en del av sin framtid. Därför måste folkbildningen försvaras. Inte för ABF:s skull, utan för alla de människor som behöver den. Från ungdomar som söker sin väg framåt till pensionärer som söker gemenskap.
Vi får inte stå tysta och se på när det händer.
Rasmus Nyberg
Ordförande,LO Hultsfred, riksdagskandidat (S)