Jag hade tänkt åka och fika hos min farmor och farfar förra helgen. Jag har förmånen att ha samtliga mina mor- och farföräldrar vid liv, inklusive min gammelmormor. Hon är pigg och klar – för att snart fylla 97 år.
Min mormor, som snart blir 73, är en pigg 70-plussare som fortfarande jobbar ibland.
Jag brukar dricka kaffe och umgås med dem rätt ofta.
Men förra helgen ställde jag in förmiddagskaffet hos farmor och farfar. Pratade med dem om coronaviruset, de har båda haft några tuffa år på slutet och är definitivt i riskgruppen.
Jag manar dem att ta myndigheternas råd på allvar.
Skakar vårt samhälle i grunden
Men det är det inte alla som gör. Och det gör mig, som själv ser mig som en relativt sansad och svåruppretad person, oklädsamt irriterat.
Coronaviruset covid-19 är en pandemi som just nu skakar vårt samhälle i grunden. Företagare gråter på sociala medier, andra vädjar om hjälp, andra är helt hopplösa.
Unga och friska personer har hamstrat mat och toalettpapper för flera månader. Vilket endast bevisar att de är fruktansvärt egoistiska varelser. Jag har sett influencers – ett begrepp jag aldrig nämnt i en text och förhoppningsvis aldrig mer gör – som visar upp för unga, lättpåverkade och naiva ungdomar att de bunkrat upp.
Trots att myndigheter och experter påtalat, kanske för många gånger, att det inte behövs. De personer tonåringar, unga vuxna och vi alla bör lyssna på.
Effekterna av det som började i Wuhan i Kina för några månader sedan påverkar nu människors liv i Vimmerby. Ljunghäll har stängt igen sin fabrik, restaurang- och hotellägare vittnar om kraftigt uteblivna intäkter och hela norra Kalmar läns ånglok Astrid Lindgrens Värld följer utvecklingen.
Det finns inget isolerat längre. Det globala drabbar det lokala.
Börja bry er, tack
När nu en stor andel av människor i detta land gör stora uppoffringar retar jag ihjäl mig på intervjuer i nationell media med pigga 70-plussare som tar myndigheternas råd och varningar med en klackspark.
Jag har sett det i nästan alla stora, nationella tidningar och på sociala medier.
"Det är så överdrivet det här, jag kommer röra mig ute oavsett vad. Jag är inte rädd", är kontentan av flera intervjuer jag har sett.
Okej.
Vi trycker oss själva ned i en förmodad lågkonjunktur, kanske en ordentlig depression, men vissa av de som vi försöker skydda bryr sig inte.
Mängder riskerar att bli sjuka, många riskerar att dö. Effekterna på samhället och ekonomin kan bli fruktansvärda.
Börja bry er, tack. Annars spelar ingenting någon roll.