Chefen om kritiken: ”Ser inte att vi kunde gjort så mycket annorlunda”

Noelle Anemyr har Downs syndrom och autism. För ett år sedan älskade hon att gå i skolan. I dag är hon en hemmasittare sedan övergången från grundskolan till gymnasiet misslyckades totalt.

I en artikel i DV/DH/DVV riktade Noelles mamma Erica Rinaldo stenhård kritik mot kommunens hantering av ärendet:

 – Jag är grymt besviken. Ett miljöombyte tar år och den tiden har vi inte att spela att på. Hon har varit hemma sedan i höstas och det beror på att Vimmerby kommun inte agerar. Det finns inte mer tid att spela på. Jag bönar och ber. De säger att det inte finns någon möjlighet och jag förstår inte vad som är problemet. De har inget humant tänk utan det handlar om ovilja och lathet, sa Erica Rinaldo bland annat.

Anders Eriksson är chef för gymnasieverksamheten i Vimmerby. Kommunen har ett avtal med Hultsfreds kommun och skickar sina elever till gymnasiesärskolan i grannkommunen.

– Jag kan på sätt och vis förstå Erica eftersom övergången inte har lyckats. Det har hon rätt i. I början gjordes bedömningar om att vi hade gjort tillräckligt mycket och det var Erica också inne på. Vi hade möten när det började strula till sig där vi tittade på en lösning. Då satte vi in en assistentresurs, men då visade det sig att det hade gått för långt redan. Noelle mådde inte tillräckligt bra att det skulle fungera.

 "Hade inte den informationen"

Rinaldo menar att övergången till gymnasiesärskolan hade många brister. Den bilden delar inte Anders Eriksson.

– Överlämningen var alla nöjda med, lärarna i Vimmerby, lärarna i Hultsfred och Erica. Tyvärr sade den person som var tilltänkt som mottagande lärare upp sig och det är svårt att göra något åt, den rätten har människor, men det var väldigt olycklig i det här fallet och en del av orsaken till att det inte fungerade.

Eriksson menar att kommunen fick information för sent för att kunna agera tidigare.

– Vi i Vimmerby hade inte den information, utan den fick vi inte förrän det var för sent. När Hultsfred såg tecken på att det inte fungerade fick jag en kallelse och då agerade vi. I det skedet bedömde vi att det skulle fungera eftersom överlämningen och inskolningen hade gått bra.

Erica Rinaldo säger ju att inskolningen inte alls fungerade?

– Jag förstår henne för hon ser att Noelle inte mår bra. Jag har inte sett hela resan. Den informationen jag fick från grundsärskolan var att alla var nöjda. När personen slutade så var det tillräckligt för att förstöra den inskolning som man hade gjort.

Vad kunde kommunen gjort annorlunda?

– Det är väldigt tråkigt att det blev såhär med Noelle, men jag ser inte att vi kunde gjort så mycket annorlunda utifrån den information som vi hade då. Jag tror att vi gjorde rätt bedömning. Med facit i hand skulle vi ha satt in assistensstöd när Noelle påbörjade sina gymnasiestudier, men bedömningen gjorde att det inte skulle vara nödvändigt och det är personaltätt på gymnasiersärskolan.  

Handlar det om resursbrist eller kompetensbrist?

– Resursbrist är det inte. När vi fick frågan om personlig assistent var vi väldigt snabba med att skjuta till det. Kompetensbrist tror jag inte heller att det handlar om. Personalen i Hultsfred har lång erfarenhet med att jobba med särskoleelever. Mycket handlar om att den mottagande läraren slutade, den personen kan ha varit en nyckel eftersom det fick de här konsekvenserna.

 "Inte det enda alternativet"

Hur kommunen ska lösa situationen är oklart. I går träffade Anders Eriksson Noelle Anemyrs mamma för ett möte.

– Det handlar om vilket mål man ska ha. Noelle har slutat grundskolan och vad Vimmerby kan göra får vi diskutera internt. Det är att gå händelserna i förväg. Jag har pratat med skolchefen och lämnat över anteckningarna som jag har haft. Ska det till en annan lösning så får Ola (Karlsson, chef över barn- och utbildningsförvaltningen) ta beslut om det.

Eriksson är inne på att göra ett nytt försök i Hultsfred:

– Det normala är att fortsätta stötta så Noelle kan fortsätta på gymnasiesärskolan. Det är inte det enda alternativet, men det är den verksamheten jag ansvarar för. Ett annat alternativt är att vänta tills Noelle fyller 18, det gör hon i år, och låta henne börja på särvux. Det kanske är ett för stort steg och det innebär ny personal. Vi måste gå väldigt varsamt fram.

Varför kan hon inte fortsätta på Vimarskolan?

– Det är inte min verksamhet, men normalt gör man inte det. För det första är hon ett par år för gammal, hon har gått ett år extra och jag tycker inte att det är någon klok lösning eftersom hon är så pass mycket äldre. Däremot kanske man kan göra en sådan lösning tillfälligt, men jag tror inte att det är någon hållbar lösning, tror jag inte. Blir det så är det inte jag som bestämmer det utan det gör den verksamhetschefen och skolchefen.

Kommer man ta det alternativet i beaktande?

– Det gör man säkert och man bedömer lämpligheten för de andra barnen. Man väger in alla delar i ett sådant beslut. Får ställa till Pia och Ola.

 "Det är inte så lätt"

På en generell nivå anser Anders Eriksson att gymnasiesärskolan i Hultsfred fungerar ”väldigt bra”.

– Den bilden som Erica målar upp i Hultsfred är hennes uppfattning. Min bild är att det har fungerat väldigt väl tidigare. Jag har pratat med Eva Sorsa på LSS-enheten (lagen om stöd och service) och de har också en positiv bild. Vi har fem-tio elever på gymnasiesärskolan i Hultsfred och samarbetet fungerar väldigt väl.

Är det en brist att kommunen inte har en egen enhet?

– Det tycker jag inte. Det är inte så lätt att bygga upp en gymnasiesärskoleverksamhet. Från början låg detta på landstinget och vid kommunaliseringen fanns ingen verksamhet i Vimmerby. Vad jag vet har det inte funnits någon diskussion om att öppna en sådan verksamhet.

Hur ser du på den hårda kritiken?

– Det får stå för henne, jag delar inte henens bild av att verksamheten skulle vara så dålig i Hultsfred. På den tid jag haft den här funktionen är det ingen som framfört kritik, men hennes upplever gör naturligtvis att hon är kritisk, det förstår jag. Det är en väldigt jobbig sits när man ser att barnet inte mår bra, det är tragiskt när det händer.