Det är ett år sedan coronapandemin slog till med full kraft i Sverige. Det uppmärksammades på fullmäktiges sammanträde med en rak och tydlig rapport från tre huvudskyddsombud från socialnämndens verksamhetsområde.
– Då visste vi inte vad som väntade oss men vi har varit med om det under ett år. De som kanske har funnits i allra yttersta skottlinjen är personer som jobbar inom äldreomsorg och omsorg i vår kommun. Vi har från presidiet bjudit in tre representanter från socialnämndens verksamhetsområde för att ge oss en rapport om hur man har upplevt situationen under detta år och hur man har haft det som medarbetare, säger fullmäktiges ordförande Anders Andersson (KD).
Lena Murto, Susanne Ivarsson och Lena Persson, tre huvudskyddsombud i olika verksamheter, fick frågan från socialchefen Ann-Gret Sillén om de ville komma och ge en detaljerad bild av coronasituationen för fullmäktigeförsamlingen på måndagen.
– Det var tre frågor som vi skulle fundera över: vad som har fungerat bra i arbetet under året med covid-19, vad som har påverkat medarbetarna mest och vad som inte har fungerat lika bra, säger Susanne Ivarsson som gick igenom rapporten på sena måndagskvällen.
Elaka kommentarer från allmänheten
Skyddsutrustningen har varit det som har varit tuffast under pandemin, enligt huvudskyddsombuden.
– Först att vi inte fick någon skyddsutrustning efter många möten och diskussioner. Till slut kom den. Personalen var oerhört oroliga, det var trots allt en dödlig sjukdom som vi skulle gå in och arbeta i, säger Susanne Ivarsson och fortsätter:
– Nu är det också utrustningen som påverkar oss mest då personalen mår dåligt av utrustningen. Det är huvudvärk, utslag, eksem, skäggsvamp, försämrad syn, hörseln, ont i halsen, näsblod och håravfall. Utrustningen håller inte måttet. Det sista munskyddet som fick är som att ha glasull framför munnen. Det skär som knivar i halsen.
Ivarsson berättade även att anhöriga har svårt att acceptera utrustningen och att personer i samhällena kommer med nedlåtande kommenterar.
– Personer i samhällena kommer med dumma kommentarer till hemtjänsten och nattpatrullen. Dödspatrullen har de blivit kallade. Maktlösheten av att samhället inte förstår att det inte är hemtjänsten som sprider smitta, utan de själva när de är ute och far överallt och träffar anhöriga.
"Hur länge orkar de hålla på?"
Huvudskyddsombuden skriver att ensamheten och avsaknad av chefer på vissa arbetsplatser har gjort det svårt att motivera medarbetare att hålla i och hålla ut. Det ska även finnas lokaler som inte har gått att coronaanpassa.
– Det har varit svårast i LSS-verksamheterna. Det finns fortfarande inte omklädningsrum så personalrum fungerar som omklädningsrum just nu, likadant för personliga assistenter.
Den pågående coronapandemin är tuff för medarbetarna som alltjämt får jobba med dubbel utrustning, visir och munskydd.
– Vi får skrika för att våra medarbetare ska höra oss och det innebär också att vi skriker när vi kommer hem till våra anhöriga. Stressen av att jobba mitt i en pandemi leder till stress mot sin familj då man undrar om man drar hem smittan. Det finns en stress av att man har lite ont i halsen och måste vara hemma. Hur går det då på jobbet? Det leder till ekonomisk stress när man har tvingats att vara hemma på grund av symtom.
En del arbetsplatser har på eget initiativ valt att inte ta in vikarier utan försökt att klara sin frånvaro på egen hand.
– Det sliter på personalen, att inte veta om man får vara ledig. Hur länge orkar personalen hålla på?
Det har fungerat bra under pandemin
Det finns en hel del punkter som har fungerat bra under pandemin och det tog huvudskyddsombuden upp.
En sådan aspekt är att många avdelningar var snabba med att bemanna upp så det inte blev personalbrist på boendena. Huvudskyddsombudens dialog med verksamhetscheferna Marie Pihl och Katarina Dunhage har varit uppskattad och fungerat bra.
– Vi känner att vi har blivit lyssnade på och ju längre tiden gått desto mer har man lyssnat på huvudskyddsombud och medarbetare. Det har varit bra med tillgång av skydd när vi väl fick dem men vi har fått kämpa. Det har varit bra med närvarande chefer, framför allt under våren, säger Ivarsson.
Ivarsson berättar att HSO-verksamheten inom vård och omsorg har fungerat bra och att hemtjänsten har haft det tufft på grund av att man inte har bemannat upp. LSS-verksamheten har fungerat så där, enligt Ivarsson.
– Det har inte alltid varit lika närvarande chefer och mycket inbeordringar, framför allt under sommarmånaderna eftersom vissa delar inte valt att bemanna upp, säger Ivarsson.
Betonar vikten av information
Den sista punkten på listan handlade om vad man ska tänka på i framtiden för att åtgärda det som har varit mindre bra. Informationen är A och O.
– Det har varit olika riktlinjer och olika information på olika arbetsplatser. Ingen framförhållning på vissa arbetsplatser vad gäller riskbedömningar och handlingsplaner. Cheferna har inte varit eniga om hur man ska jobba eller vad som gäller, till exempel arbetsskada gällande covid-19, tid och hur man fyller i.
Personalen är utarbetad av allt som har hänt och har känt att deras oro inte alltid tagits på allvar.
– Där måste ni bättra er, det är återigen en dödlig smitta som vi har att göra med. Det ska inte sopas under mattan om man är rädd eller om man som personal vill ha utrustning. Trygg personal är vad vi behöver på alla arbetsplatser.
Hultsfreds kommuns riktlinjer följs inte av alla medarbetare i kommunen, enligt huvudskyddsombuden.
– Risk- och handlingsplaner struntas i. Folk och medarbetare håller i och ut. Det ska gälla för oss alla, inte bara vårdpersonal.