Varje dag möts vi av någon kritik som nämner våra ungdomar, ena stunden är det om att de förstör trafikordningen genom att köra med sina EPOR och i nästa är det om att många elever inte klarar sig i skolan med goda studieresultat. Måste allt som handlar om våra unga vara någon form av kritik? Det finns ett talesätt om att om man inte har något gott att säga så kan man vara tyst. Kanske ska allt negativt inte lyftas upp i ljuset. För vad händer egentligen med våra unga som bara får mötas av oss vuxna och alla dessa fördomar?
Det var allt för länge sen jag fick läsa om hur fina och kreativa våra ungdomar är. Allt är inte statistik och kan mätas i siffror eller jämföras i tabeller. Det finns så mycket mer i vad livet ger och vad vi behöver kunna för att lyckas få en god framtid. Hur många vuxna har mött dagens läsförståelseuppgifter? Hur mycket vet vi om vuxnas läsförståelse? Inte ett dyft skulle jag själv säga. Vad ställs det för krav på att vara förälder idag? Det kanske borde vara där vi skulle rikta blicken. Hur många har det fulla stödet hemma för att kunna ta sig an skolan och inhämta kunskap?
*
Då jag själv jobbat som lärare i 18 år så har jag mött min andel elever och fått se både det ena och det andra. Att klara av skolan handlar om att kunna få både stöd hemma och i skolan. Läsa läxor tillsammans är ju faktiskt intressant och vi får lära oss tillsammans vid middagsbordet. Samtalsämnen kommer upp och vi får öva våra unga i att diskutera och att resonera samt våga låta sina åsikter höras. Visst borde vi alla vara intresserade av vad våra ungar tycker!
För att lyfta fram något positivt om våra ungdomar som kanske inte så många vet, är att belysa vad de faktiskt kan. Ett klockrent exempel är att bara härom veckan fick jag som lärare se vad fina våra elever och ungdomar är när de ställde sig upp för att presentera sina bröllopstal inför sina kamrater. Vilken grej! Under ett antal lektioner har de fått förbereda sig med att skriva ett tal efter en specifik roll och därefter skapat ett högtidligt tal med ett väldigt känslosamt innehåll. Nervösa elever med ett sting av uppspelthet. Det ena talet efter det andra avlöste varandra och mitt hjärta blev bara stoltare av att få höra på dessa fina historier med både minnen och känslor mixade tillsammans till en helhet. Vilka skribenter och påhittiga elever vi har.
*
Jag vill bara rikta mig till alla er som har åsikten om att våra ungdomar och skolan inte gör ett bra jobb. Allt är inte precis mätbart och det finns så mycket mer än det som finns på papper. Kunskap borde egentligen kanske mätas på olika sätt efter hur vi alla är som individer. Allt är inte svart och vitt, det finns andra zoner som jag skulle vilja kalla färgglada.
Skolmätningar som Nationella prov är bara riktade till de elever som är duktiga på att hämta kunskap och framför allt visa den genom skriftliga prov. Sättet vi genomför mätningar på i svensk skola har faktiskt redan sett till att exkludera de unga som har svårt att prestera i provsituation. Vi måste börja se våra unga som kreativa och nytänkande. Samhället ser inte likadant ut som tidigare och vi andra måste följa med strömmen i stället för att sätta oss på höga hästar och titta ner på de som inte gör enligt våra normer.
Madeleine Brånäng
Svensklärare i grundskolans senare år
Albäcksskolan, Hultsfred Kommun