Jag vrider och vänder mig, vältrar mig i min ålderskris. Eller vad det nu är. Jag fyller 38 men på insidan känner jag mig på pricken som 21. Eller 10. Eller 5. Men jag är alltså snart 38. Det är jobbigt att bli äldre. Att inse att tiden faktiskt går, alltså på riktigt. Att livet rinner som sanden i ett timglas. Det är läskigt och krångligt. Men framförallt lyxigt.
Att välja. Vem jag vill bli. Vad jag vill göra. Att vilja. Det är så jobbigt. Så lätt det var att vara barn, när någon annan hade bestämt allt. Som “vuxen” vilar ansvaret på mina axlar. Har lagt sig tillrätta med kudde och filt. Ansvaret har inga planer på att gå därifrån. Det har gjort sig ett hem på mina axlar.
Och så är det räntan och inflationen och att vara familj - att vara en klump. Älskar det, men det är svårt att röra på sig. Viljorna som sliter, ansvaret som tynger. Det där väljandet som pockar.
Så lätt det var att vara barn. För mig.
*
Det svåra och utmanande är en lyx. Att få finnar. Att ha prestationsångest. Att gå igenom en ålderskris. Jag är så tacksam.
Så tacksam för att gubbar inte råkade bråka om mitt land när jag var fem år, så att jag nu får vältra mig i ålderskris. Tacksam för att alla hus jag bott i står kvar. Någon vattenskada här, någon rutten altanstolpe där. Ingen bomb. Ingen soldat.
Gubbar bråkar och barn svälter. Det blir inga finnar. Det blir ingen ålderskris.
*
På Hultsfredsfestivalen 2002 fanns en biståndsorganisation på plats med ett tält inne på området, bredvid riksdagspartier och sexualupplysare. De hade ett hjul man kunde snurra på, och beroende på var hjulet stannade kunde man se var i världen man av slump skulle födas om man föddes på nytt. Hur stor sannolikhet det var att födas i till exempel Sverige. Sverige var ett streck på hjulet. Någon centimeter av tårtan. En stor del av tårtan var svält, fattigdom, och gubbar som bråkar. Snurr snurr, och vips så blev det.
Gubbar som bråkar och leker krig. Fast på riktigt. Spelar schack med barns liv. Med bebisar i för stora blöjor och för smala ben. Inga tonårsfinnar i sikte. Inga fyrtioårskriser. Bara gubbar som bråkar. Och barn som dör.