Som Mörlundabo och medlem i Svenska Kyrkan känner man en frustration och besvikelse över kyrkans avsikt att sälja ut församlingshemmen bl.a. vårt fina församlingshem i Mörlunda.
Man har i sig respekt för att kyrkan måste spara, men frågan är huruvida man sparar på rätt sätt. Jag tog själv del utav en av de två informationer som man från kyrkans sida lämnat till allmänheten, den i Hultsfred.
Därutöver har det varit ett informationstillfälle i Virserum. Jag framförde vid detta tillfälle önskemålet om att samma information borde lämnas till allmänheten på samtliga de orter som eventuellt kommer att drabbas.
Ogynnsam struktur?
Kyrkans ledning verkade dock tämligen kallsinniga till det förslaget. Vid informationen i Virserum framkom ett önskemål om att låta någon utomstående gå igenom det sifferunderlag som man baserar sina besparingsförslag på.
Jag stödjer detta förslag och finner det absolut nödvändigt för att skapa full trovärdighet. Det är kanske inte så lätt att ta död på myten att ”kyrkan är så rik”. Det kanske inte är församlingshemmen som är det stora problemet i sammanhanget.
Kanske har vi en ogynnsam struktur vad det gäller antalet kyrkor i pastoratet i relation till vår befolkning och medlemmar i svenska kyrkan? Kanske borde man då från centralt håll ta ett större ekonomiskt ansvar alternativt helt enkelt vara öppen för att sälja ut någon eller några av våra kyrkor.
Ytterligare en centralisering
I Mörlunda har vi egentligen inget alternativ till samlingslokal. Vi har en mindre lokal på Lundagården, vårt äldreboende, som i sig är bra, men som inte rymmer särskilt många personer. Många föreningar har nyttjat församlingshemmet för sina aktiviteter.
Kyrkans alla barn- och ungdomsaktiviteter, minnesstunder efter begravningar, samkväm i samband med dop, bröllop, högtidsdagar etc. har hållits i dessa lokaler.
Risken är uppbenbar att vi får en ytterligare centralisering av bl.a. kyrkans olika aktiviteter och att det återigen är vi som bor och tror på landsbygden som blir de stora förlorarna.
Åke Bergh