Jörgen Pettersson tvingas se hur trädkransen kring Mörlunda kyrkogård bli allt glesare. Som en följd av torkan dör träden. Trädet i bakgrunden har troligen drabbats av almsjukan och därför varit ännu känsligare för torkan. Nu vill han ha en dialog med länsstyrelsen kring hur man ska tänka framåt.
Foto: Lotta Madestam
Därför har Jörgen Pettersson nu tagit kontakt med Länsstyrelsen i Kalmar, för att få till en dialog kring hur man ska tänka framåt.
– Det är hårt reglerat vad man får och inte får göra på en kyrkogård. Vad än som ska göras, så måste det godkännas. Frågan för Mörlundas del är om vi verkligen ska sätta så här höga träd igen, med de stormar som är och så nära kyrkan. De slukar dessutom ofantliga mängder vatten dagligen när det är så här torrt.
Mest akut
Mest akut är det att ta ner en gammal alm som dött. Den ingår i en så kallad trädkrans, som har utgjorts av stora, maffiga träd som ramat in delar av kyrkogården. Nu är trädkransen i stort sett borta.
– Det blir ju så naturligt över tid, att träden blir gamla och dör, men torkan har orsakat jättemycket. Den här, säger Jörgen Pettersson och pekar mot det senast döda trädet, har troligen drabbats av almsjukan och varit ännu känsligare för torkan, så den måste ner. Den kommer bli en fara för folk. Så den är mest akut att ta ner.
Inte återhämtat sig
Sedan torkan 2018 har vegetationen på pastoratets kyrkogårdar inte riktigt återhämtat sig. Värst är det i Mörlunda, Målilla och Virserum, där man tvingats ta ner träd i år igen. I Hultsfred finns det även nya björkar som far illa och i allén i Målilla är två träd döda.
Vad beträffar Mörlunda kyrkogård har pastoratet godkänt hos Emåförbundet att ta vatten från Emån – men av hänsyn till det låga vattenståndet avstår man.
– Här i Mörlunda har vi alltid tagit vatten från Emån och kört med spridare. Men sedan den torra sommaren 2018 har vi inte haft bevattningen igång, utan vi följer länsstyrelsens rekommendationer att inte vattna gräset, tillägger Jörgen och fortsätter:
– Utan numera lägger vi droppslang i de nya planteringar vi gör, det började vi med redan för tio år sedan när askgravplatsen byggdes i Mörlunda, då lade vi droppslang i tujahäcken, men det finns ju inte överallt på våra kyrkogårdar.
Hur ser folk på att gräset på kyrkogårdarna är uppbränt?
– En del tycker det ser förskräckligt ut med dessa bruna gräsmattor, medan andra tycker det ser förskräckligt ut när det är grönt, med följdfrågan ”varför slösar ni med vårt vatten?” Helhetsbilden på en kyrkogård eller park är ju att det ser skräpigt ut när gräset är uppbränt. Vi kan ha jättefina planteringar, men är det brunt så ser det inte helt bra ut. 2018 och 2019 var det mycket upprörda känslor, då var folk arga. Men i det stora hela finns det förståelsen numera, det är ju bara att se på sin egen gräsmatta så förstår man.