Han var på väg att lämna sitt jobb – ångrade sig: "Vill finnas till för ungdomarna"

I slutet av förra året sade Johan Larsson upp sig, efter att ha jobbat som barn- och ungdomsstödjare inom socialförvaltningen i Hultsfreds kommun sedan 2021. Tanken var att han skulle börja jobba som områdeschef på Samhall i Vimmerby. 

– Tjänsten dök upp i flödet, det kändes spännande och utmanande så jag sökte tjänsten, fick den och sade upp mig – men ändrade mig.

Vad var det som fick dig att ändra dig?

– Jag var väldigt tydlig med att jag inte sade upp mig för att jag inte trivdes. Utan det var ett infall. Men så ändrade jag mig när jag fick känna efter. Jag trivs ju bra här med kollegor, ungdomarna jag jobbar med och Hultsfreds kommun som arbetsgivare. Så jag kände att det är för bra för att sluta. Så jag tog tillbaka min uppsägning.

Då hade Johan Larsson redan hunnit berätta för alla kollegor att han skulle sluta och gått ut på sociala medier och sagt ”hej då”.

– Tänker jag framåt karriärmässigt, hade det kanske varit bra att hoppa på en chefstjänst och utöka mina erfarenheter. Det kändes som sagt spännande med något nytt, men samtidigt var det inget svårt beslut eftersom jag alltid trivts så bra. Det bästa med det här jobbet är flexibiliteten och framför allt mötet med ungdomarna.

På väg att hamna snett

Man matas hela tiden med problematiken som finns kring ungdomar, med olika gängbildningar, kriminalitet och psykisk ohälsa. Som barn- och ungdomsstödjare jobbar Johan Larsson och hans kollegor förebyggande med barn och ungdomar, från noll till 25 år.

– Det är unikt i Hultsfred att vi jobbar så brett med förebyggande socialtjänst. Många kommuner jobbar förebyggande från tonåren. 

– Vi tycker det är viktigt att se och upptäcka problematiken tidigt, så vi försöker fånga upp och hitta de här ungdomarna som är på väg att hamna lite snett. Innan de hamnar alldeles för snett och det blir ett beslut om utredning hos socialtjänsten, säger Johan Larsson.

Hur stort skulle du säga att problemet är i Hultsfred?

– Jag tror inte det är större just här, än vad det är på andra orter i liknande storlek. Ser vi att det är för mycket problematik tar vi hjälp av socialförvaltningen och kanske gör en orosanmälan eller om vårdnadshavarna själva vänder sig till myndighetssidan och ansöker om hjälp.

Däremot märker Johan Larsson att det är fler som mår dåligt idag.

– Vad det beror på är jättesvårt att säga. Men något är det som gör att folk i allmänhet mår sämre idag. Jag tror samtidigt att det är lika mycket problematik idag, jämför med för tio år. Däremot syns det mer med tanke på de sociala medier vi har. Händer det något syns och märks det direkt.

”Få in ungdomarna i ett sammanhang”

Johan Larsson kan ibland känna sig hjälplös i sin roll som barn- och ungdomsstödjare, när han inte riktigt räcker till.

– Man skulle vilja göra ännu mer för ungdomarna och hitta på saker med dem. Men så måste man ju också hitta rätt, något som verkligen lockar ungdomarna. Som de tycker är roligt och brinner för. Det kan vara svårt att hitta, för att verkligen nå dem. Därför försöker vi samverka med andra, exempelvis föreningar och fritidsgården och skolorna, för att vi ska kunna hitta på något tillsammans för att få in de här ungdomarna i någon form av sammanhang.

Riskerar dras in i kriminalitet och missbruk

Johan Larsson menar att det är jätteviktigt att de har något att göra.

– Faller de utanför systemet är det jättesvårt att komma tillbaka. Är de inte i skolan, har de ingen fritidssysselsättning, har de ingen struktur eller ordning hemma, då hamnar de utanför och riskerar att dras in i kriminaliteten och missbruk många gånger.

Helt frivillig verksamhet

Den här verksamheten är helt frivillig, det förekommer ingen journalföring och det läggs heller aldrig upp något ärende.

– Det finns ingenting som säger att ”det här ska vi göra”, så det är väldigt brett. Kommer vi på någonting som vi ser skulle vara positivt för ungdomarna, så försöker vi genomföra det, säger Johan Larsson.

Kan du ge några exempel?

– Säg att vi kanske har kontakt med 20-30 ungdomar på en månad. Vi jobbar uppsökande för att exempelvis träffa ungdomar som samlas kring sina bilar. Eller om vi får höra att ungdomar blivit osams, då försöker vi reda ut det så det inte händer något större. Det är många gånger ungdomar som är helt välfungerande, men de kan ju hamna snett de också. Sedan har vi de fall där föräldrar är oroliga för sitt barn, då kan vi ha råd- och stödsamtal, så vi ser vad vi kan stötta dem i. Ibland kommer ungdomarna till oss för de behöver stöttning i skolan exempelvis. Det kan finnas saker jag kan göra för att få ungdomen att gå till skolan. Kanske får föräldrarna inte iväg sitt barn till skolan, då kan jag åka hem dit och prata lite och skjutsa till skolan. Det är väldigt brett, som du hör.

Ett tack är belöningen

Det har hänt att Johan Larsson fått ett tack, när det ordnat upp sig för en ungdom som hamnat lite snett.

– Det känns fantastiskt. De jag började jobba med i resursteamet 2019 har jag fortfarande kontakt med. De är vuxna nu, men stannar fortfarande och pratar om vi stöter på varandra, skojar lite grann om alla grejer vi kanske var oense om när de var yngre. Idag har de förståelse på ett annat sätt. Det är jättekul, det är en härlig känsla. Belöningen är att se att det gått bra för dem. Många gånger handlar det bara om att jag har funnits kvar. Även när det blåser och när det är jobbigt, så går vi samman från olika håll och samverkar för att det ska bli så bra som möjligt för individen. Hultsfreds kommun har ett nytänk och tänker utanför boxen, det tycker jag är jättekul.