Vår krönikör Linnéa Nestor.
Det började med att jag läste en bok om det. Om hur man drar ned kostnader för att inte ha ekonomin jagandes i hasorna. “Jobba jobba, tjäna tjäna”. Och grejen är, att oväntat nog så är det ROLIGT.
Vi veckohandlar. (Ja, jag vet, helt sjukt att vi inte gjort det innan men så är det.)
Vi har slutat äta chips, och börjat äta popcorn. Om vi köper chips är det extra lyxigt.
Vi bakar eget bröd. (Tar knappt någon tid ens - kalljäst är livet.)
Vi köper inte nya saker. (Nej, inte ens begagnat är planen.)
Vi tar med matlåda till jobbet. (Och när det inte finns rester från middagen dagen innan gör jag overnight oat. Superenkelt, superbilligt, och ganska gott.)
Och så vidare. Vi kommer åka på en sommarsemester men istället för dyrt hotell ska vi göra ett husbyte med en dansk familj. Helt gratis.
*
Häromsistens såg vi “Att bära ett hus” här hemma. En dokumentär om Markus Torgeby. Vi snöade in på honom en sväng. Läste hans böcker, lyssnade på poddar där han intervjuades. Han bodde fyra år i en kåta i Jämtland, för att han kände att det inte fanns något annat alternativ när kaoset i huvudet blev för stort. Där levde han med och i naturen, och behövde inte mer än tusen kronor i månaden för att överleva. Att läsa om hur han badade i iskallt vatten, var ensam i stort sett hela tiden, och mörkrädd, lät inte lockande. Jag blev inte sugen på att flytta ut i skogen. Inte i fyra år. Men kanske fyra dagar. För jag hörde vad han sa. Om man bor på lyxhotell varje natt blir det tillslut vardag och känns inte lyxigt längre. Jag märker det redan efter en natt i tält under sommaren. Plötsligt blir sommarstugan himmelriket. Att kunna tända en lampa blir magi!
*
Det är som när man fick en skrivuppgift i skolan. Om läraren sa “skriv vad ni vill” så var det blankt. Men om hon istället sa “välj ett föremål i rummet och bygg en karaktär utifrån den” så lossnade det.
Att begränsa mig, att spara, att växla ned, det hjälper till att öppna sinnen. Känna hur våren doftar. Hur nybakt bröd smakar. Hur gött det är med vattentoalett. Vi blir inte lyckliga av att ha allting hela tiden. Kanske snarare tvärtom.