GULDEXTRA: Här är våra betyg på samtliga dackeförare

Vår betygsskala utgår från streck som innebär att man varit klappkass till en femma, som är världsklass, GP-nivå och att man levererat i princip hela tiden. 

Det man snabbt kan konstatera är att det här är ett guld som laget kört till sig. När Dackarna säkrade sin åttonde mästerskapstitel i Sverige är det nämligen bara en förare som återfinns bland topp tio i snittligan i serien.

Totalt har Dackarna använt 15 (!) förare den här guldsäsongen. Mycket beroende på ett enormt skadeelände under säsongen.

BETYG:

-

William Drejer.

Kommentar: Blev bara en match i Dackarna. Då fick Drejer köra fyra heat och tog bara en poäng. Blev inte alls en lyckad värvning. 

1, IG. Alltså underkänd och inte hållit tillräcklig nivå. 

Patryk Wojdylo, Nazar Parnitskyi. 

Kommentar: Wojdylo kom in som skadeersättare och körde endast en match. Då tog han en poäng. Visade sig inte från någon stark sida denna säsong. Nazar Parnitskyi fick inte ihop sitt hektiska schema, gjorde en blek figur matcherna han körde och försvann sedan från truppen tidigt. Tre matcher och tolv poäng blev det för ukrainske talangen. Nådde inte alls samma höjder som bitvis under förra säsongen.

2, Godkänd. Men knappt mer än så. 

Timo Lahti, Chris Holder.

Kommentar: Förväntningarna på Lahti var betydligt högre ställda än leveransen som blev. Den svensklicensierade föraren körde hela 17 matcher, tog 103 poäng och fick ett snitt på 1,392. Inte tillräckligt för en förare av hans kaliber. Gjorde absolut några habila insatser under säsongens gång, men blandade det också med rejäla bottennapp. När guldet skulle avgöras gjorde Morgan Andersson helt rätt och lät Lahti stanna hemma. Chris Holder är förstås en skugga av sitt forna jag. Fick köra som reserv i Bauhausligan och bara det säger väl det mesta. Blev tre framträdanden och 17 poäng på 13 heat. Ett snitt på 1,308 utifrån ovan nämnda är förstås för lågt, men han bidrog ändå till att hjälpa laget under den här svåra tiden.

3, Lite bättre än godkänd och har ibland gjort mer än vad som förväntats, ibland mindre.

Tai Woffinden, Jakub Krawzcyk, Bastian Pedersen, Sammy van Dyck.

Kommentar: Här har vi förare som blandat och gett under säsongen. Det är dock svårt att sätta något annat betyg på Woffinden än godkänt. Svårt sargad kom han till Målilla och ex-världsmästaren tog 19 poäng på sina tre matcher. Det gav honom ett snitt på 1,900. Visst var det långt från forna toppstunder, men fullt godkänt av den karismatiske britten. Jakub Krawzcyk har varit ännu mer upp och ned. Har trots allt fått köra mycket som reserv och har "bara" 1,429 i snitt på sina tio matcher. Har i enstaka matcher vräkt in poäng för laget och får definitivt godkänd. Var också på plats i Västervik och firade guldet med de sju som körde. Lite oväntat och starkt av honom. Unge och lille dansken Bastian Pedersen ersatte just Tai Woffinden. Gjorde också några riktigt fina insatser från reservplats, men var svagare i finalen och när han stod på ordinarie plats. Morgan Andersson var nog glad att en poängfattig Pedersen inte behövde kastas ut i ett tredje skiljeheat. Totalt sett är ändå hans 1,286 på fem matcher godkänt. Sammy van Dyck fick stå åt sidan när säsongen skulle avgöras för storebror Avon. Sammy har kört sju matcher och har totalt ett snitt på 1,103. Har blivit överglänst av brorsan den här säsongen, men har definitivt presterat på en godkänd nivå. 

4, Väldigt stabil och uppe på VG i det gamla betygssystem jag själv upplevde. Inte perfekt, inte fulländad, men har slagit med oss häpnad ibland. 

Andreas Lyager, Avon van Dyck, Matias Nielsen, Tomas H Jonasson, Patryk Dudek.

Kommentar: Här dyker också många förare upp. Vi kan börja med danskduon Andreas Lyager och Matias Nielsen. Båda har spelat viktiga roller under säsongen och båda är topp 35 i snittligan. Nielsen har 1,580 på 16 matcher och Lyager 1,554 på 17. I slutspelet har båda tagit viktiga roller för Dackarna och Nielsen vann det avgörande skiljeheatet i finalen mot Västervik. Bara det är värt en fyra. Lyager har också haft några riktigt höga toppar under säsongen och presterat på en hög nivå generellt. Avon van Dyck har förvisso lägre snitt än brodern Sammy, men har kört mer än dubbelt så många matcher. Har också varit den Morgan Andersson satsat på när det hela skulle avgöras. Avon har tagit steg den här säsongen, varit betydligt mer stabil i sitt poängplockande och gjort några riktigt minnesvärda heat. Hans 8+1 i den första finalen var imponerande. Tomas H Jonasson har på ålderns höst visat att han fortfarande är att räkna med. En totalt orädd vinnarskalle har betytt mycket för Dackarna den här säsongen. Snittet 1,304 är kanske inte så imponerande, men för mig är det en given fyra i betygsskalan för "THJ". Hade det tungt i första finalen med två stopp, men tog sin revansch i finalreturen. Dackeledningen bör övertala honom att fortsätta en säsong till. Och så kommer vi då till Patryk Dudek. Ibland kanske man tror att dessa polska förare bara åker till Målilla för att de är tvungna. Det stämmer inte. Dudek har starka band till Dackarna och avstod bland annat ersättning efter en av sina svaga insatser för klubben. Dudek har blandat högt och lågt, men var direkt avgörande tillsammans med Avon van Dyck till segern borta mot Piraterna. Tillsammans tog de två 29 av 46 poäng i den viktiga segern. I finalen hade Dudek svårt att prestera, men klev fram när det behövdes som mest. I stället för att bli evig syndabock blev han evig hjälte när han tog sig förbi Grzegorz Zengota alldeles vid mållinjen. Elva i snittligan med 2,000 i snitt är över godkänt för dackeikonen. 

5, Världsklass. GP-förarnivå och levererat stort i princip hela tiden. 

Artem Laguta, Morgan Andersson.

Kommentar: Ensam på toppen står han av förarna. Artem Laguta har levererat, levererat och levererat. Ryssen, som han egentligen är fast han lever i Polen, har visat klass genom hela säsongen. Utan honom hade Dackarna aldrig vunnit SM-guld. Har varit en bank för Morgan Andersson i merparten av matcherna. Totalfemma i snittligan med 2,328 i snitt. Otroligt avgörande i hela slutspelet och inte minst i finalserien mot Västervik. Finns inget annat betyg på Laguta än en femma. Morgan Andersson får förstås också en femma. Ingen trodde att Dackarna skulle vinna guld den här säsongen och med tanke på allt strul som varit och det faktum att 15 (!) förare använts finns inget annat än en femma att ta till. "Mogge" har fått ihop ett lag ändå och fått förarna att leverera och köra för varandra och klubben. Det är dags att tända en cigg och tacka för kaffet, som "Mogge" själv hade gjort och sagt.

Fotnot: Daniel Hauge Sjöström har varit en del av truppen, men inte gjort något framträdande och kan därför förstås inte betygsättas.